Solen går upp och vi stirrar in i den, Livet är (!) en fest (?) och Fragment

Vårens andra utställning i Konstfoajén är en grupputställning av konstnärerna Danuta Bäckman, Isabella Ahlstedt & Johan Rubbestad Lilja.

Vernissage: 23 feb kl. 12-15
Utställningsperiod: 23 feb - 26 mars

Isabella Ahlstedt

Solen går upp, och vi stirrar in i den tills vi blir bländade och våra näthinnor utbrända. Betraktarens perspektiv är fixerat på solen, som står stilla i bilden. Ju längre vi stirrar på denna sol, ju mer tappar den sin färg och innerbörd. Det är svårt att fokusera för länge, solen försvarar sig genom att utmatta våra ögon tills vi ser dess negativ mer än den själv.
Solen går runt i sin ordentliga bana varje dag, år, eon. Den bryter sig aldrig ur den den förutsägbara, konstanta och oföränderliga händelsen av att brinna upp.

Isabella Ahlstedt är född 1989 och uppvuxen i Sköndal. Hon har arbetat konstnärligt i ca tre år, och under den tiden bland annat gått konstskolan Idun Lovéns målerilinje. Vill göra den här utställningen huvudsakligen om det som är nära och inuti.

Danuta Bäckman

Livet är ( ! ) en fest ( ? )
Det krävs mod att möta världen, människorna, livet. Hur kommer det att bli? Målningarna reflekterar en stämning av vemod, beslutsamhet eller kanske tvekan? Vardagens inre dialoger. Stilla dramatik, som utspelar sig dagligen, i var och en.
Livet är (kanske inte alltid) en fest.
Livet är (trots allt) en fest.

Efter att ha jobbat som civilekonom i många år ville jag förnya mina kunskaper och påbörjade därför en magisterutbildning i Företagsekonomi. Intresset väcktes för eventuell forskning och då ur ett kanske annorlunda perspektiv: konstnärens. Det blev nödvändigt att bli konstnär själv.

Johan Rubbestad Lilja

Av en slump kom jag över en gammal rostig filmask. Den var tung i min hand och tejpen
obruten. I den låg 30 meter oexponerad film, ålder okänd. Troligtvis sent fyrtiotal eller tidigt femtiotal. En lång väntan som sätter tydliga spår. Så gammal film fungerar inte alltid, fångar inte ljuset. Men det gjorde den här. Inte skarpt och tydlig som ny film. Men dunkelt, åldrat redan från början. De är alla tagna 2011, men kunde lika gärna varit tagna 1911.

Det var så det började, med den rostiga asken. Då hade jag ingen speciell plan, inget tydligt mål. Men filmen krävde en viss typ av motiv och utifrån det växte kollektionen. Jag experimenterade också med polaroid, använde gammal utgången film och testade att använda negativet istället för den ”riktiga” bilden. Fragment är egentligen flera kollektioner. Men de hänger ihop. Dels genom stämning och bildspråk, dels genom återkommande motiv.

Jag har alltid tyckt om att titta på gamla bilder. Som barn betraktade jag med fascination våra familjealbums gulnade fotografier av ett avlägset förflutet, långt innan jag själv fanns till. Med tiden upptäckte jag de tidiga fotograferna, pionjärerna inom fotografin som Alfred Stieglitz, Edward J. Steichen och Alvin Langdon Coburn. Jag tycker mycket om deras bilder. De är ofta oskarpa, kontrasterna små och tonen mörk och dov. Ibland ser det mer ut som målningar än som fotografier. Målningar som lämnar något obesvarat, något åt fantasin.

Kategori: Utställning

Arkiverad Fri entré

23 feb-26 mar, 2013

måndag
12:00-19:00
tisdag
12:00-17:00
onsdag
12:00-19:00
torsdag
10:00-17:00
lördag
11:00-15:00

Konstfoajén